luupskenya!

Mount Kenya

För några timmar sen kom jag hem från Mount Kenya. Jag lever alltså. Puh. Jag är jättetrött och borde egentligen packa eftersom vi ska till Diani Beach imorgon (!!!) och jag kan hälsa att det var den vetskapen om vita stränder som gjorde att många av oss klarade hela vägen upp. Vi var cirka 80 pers med elever, föräldrar och boardingföräldrar. Utöver det var det guider, sjukvårdare, kockar och bärare som bar våra stora väskar med på resan. Vi var alltså väldigt många som skulle bestiga det där berget och jag tror att det var endast cirka 8 pers som inte klarade hela vägen upp till toppen (cirka 5000 m.ö.h). Det är ju väldigt bra jobbat ändå. Många spydde mycket på vägen pga höjdsjuka och utmattning och en stackars flicka blev hämtat några hundra meter från toppen med helikopter. Hon mår bra nu. 

 

Detta var iaf en superupplevelse, mer än så orkar jag inte skriva just nu. Adjö. 

Klara och jag uppe på toppen. Det var svinkallt så vi var bara där i typ en kvart för att se soluppgången. 

 

Det stora äventyret

På min nedräkningsapp på mobilen har jag inlagt "Äventyret börjar" och detta äventyr kommer att påbörjas på torsdag och det är ju supersnart. Det hela börjar med en bussresa till ett berg som heter Mt Kenya. Mt Kenya är Kenyas högsta berg och Afrikas näst högsta berg, efter Kilimanjaro. Vi ska bestiga det här berget och det kommer ta fem dagar och till slut kommer vi förhoppningsvis befinna oss 4985 möh. Jag är väldigt nervös och väldigt taggad. Kommer jag bli höjdsjuk? Kommer jag frysa till döds? Man vet aldrig. 

Efter den här utmaningen ska jag spendera en kväll på internatet och sen bär det av till Diani nästa morgon. Diani är ett ställe på kusten som vi spenderade höstlovet på. Den här gången är det ingen skolresa utan vi är några stycken från internatet som själva bokat hotell och så och ska vara iväg i fyra nätter. Nästan alla SSNare ska dit så det kommer bli jättekul och så himla skönt efter Mount Kenya. Tror det är den resan som kommer få oss alla att kämpa oss upp för berget. 

Efter vi kommit hem från Diani är vi hemma en kväll och sen ska vi på fältstudieresa med East African Development- kursen. Jag läser egentligen inte den kursen men jag fick följa med på resan ändå. Vi ska till Kisumu som ligger vid Lake Victoria. Lake Victoria (Viktoriasjön) är Afrikas största sjö. Är lite osäker på vad vi ska göra eftersom jag inte läser kursen men vet att vi ska besöka någon skola och Vi-skogen m.m Jag lär ju märka då helt enkelt. Vi är iallafall där i fyra nätter med och sen tillbaka till SSN. 

Så som ni förstår kommer jag har fullt upp i några veckor och jag är så taggad att jag vill att allt ska börja NU. Helt galet att jag får vara med om allt det här förresten. 

 

 

Catching up

Hade glömt att jag hade en blogg och det var ju lite tråkigt men nu kom jag på det igen. (Tack Ella). Jag vill även tacka Ella för ett superfint paket som hon skickat och som jag fick häromdagen. Defintionen av lycka det där. Under de senaste dagarna har jag spelat två fotbollsmatcher och vunnit två fotbollsmatcher. Jag har varit i Hells gate med Klara, Vendla och Erika och jag har köpt och förberett saker inför Mt. Kenya. Superkul. 

Jag har även fått en fråga som jag tänkte svara på. 

Fråga: Hej! Jag funderar på att gå ett år nere i Kenya, men jag undrar hur känner du med att gå i trean där? Nästan alla verkar ju gå i tvåan. Går det bra gymnasiearbete och framtiden och sånt? Super fin blogg, kram!

Svar: Goddag käre läsare! Jag älskar att gå trean här nere, trots att det verkar vara ganska trevligt att gå trean i Sverige med. Eftersom man oftast läser mindre kurser i trean så har jag mer fritid och hinner ta vara på allt på ett annat sätt än om man tvingas plugga hela tiden. Det är helt klart fler tvåor på skolan men när man väl är här har man ingen koll på hur gamla folk är och vilken klass de går osv. Inte alls på samma sätt som det brukar vara i Sverige. Vi skriver även gymnasiearbete som alla andra och eftersom jag skriver om bistånd ger det många möjligheter till att prata med folk på plats vilket är väldigt roligt! JAG TYCKER DU SKA BÖRJA DET ÄR SUPERKUL. tack så mycket! 

 

Lite bilder från Hells gate. Mycket häftigt ställe det där. Det är där inspirationen till Lejonkungen kommer från och det är där lejonklippan finns. (jag den finns på riktigt, vi hann inte gå dit den gången men hoppas på att få göra det nån annan gång, så coolt). Bilder från Erika.

Vardagligheter

Det verkar ju som att det händer superspeciella saker här jämt och ständigt eftersom det är det enda jag skriver om men ibland är saker och ting som vanligt. 

Ibland äter jag soppa till lunch. 

Ibland klipper jag håret (inte ibland kanske, gjorde det idag och det är första gången sen jag kom hit). En lärares dotter var på besök och hon är frisör så hon klippte lite folk här på internatet som inte vågar sig på att gå till en kenyansk frisör då de inte har en aning om hur man ska behandla svenskt hår. 

Ibland byter jag lakan och blir extra glad när jag hittar sånt som jag har exakt likadant hemma. 

Ibland skypear jag med en flicka som heter Clara och om hon råkar fylla 19 på den dagen ritar jag dit lite kalassaker. 

 

En fullproppad helg

I fredags bestämde vi oss för att det var dags för utgång då det var så längesen. Vi åkte några människor till Mambo Italia där vi åt massvis med pizza och efter det tog vi skolbussen till K1. Där mötte vi alla andra SSNare och hade skoj som som vanligt. 

Erika, jag, Vendla, Klara, Sara och Lova. Blondiner i Kenya. 

När vi kom hem var det dags att sova för på morgonen skulle vi iväg på ännu en fotbollscup. Denna gången var det 6-manna och matcherna var bara tio minuter långa vilket var väldigt unikt. Vi spelade sex matcher (tror jag) och vann allihopa och därmed hela cupen. Vi är bäst helt enkelt.

Jag med pris, medalj och håret åt alla håll och kanter. 

Helly, Renaida, Erika, Louise, Tess, Vendla och Amanda. 

Jag, Tess och Vendla med medaljerna. 

När vi kom hem var jag så trött som man kan bli och jag tror att jag hade lite feber med men jag sov så mycket den natten att jag tror det gick över för nästa morgon var det tidig uppgång igen. SSN hade friluftsdag och det innebar bestigning av Mt Longonot vilket är en vulkan strax utanför Nairobi. Vulkanen räknas fortfarande som aktiv och är cirka 2700 m.ö.h. Allt som allt tog det kanske fyra timmar och det var bland det jobbigaste jag någonsin gjort, både fysiskt och psykiskt. Vissa delar var så branta att man var tvungen att klättra med hjälp av händerna, det var svinvarmt och damm överallt och uppför i princip hela vägen. Dessutom var jag redan trött och hade träningsvärk från gårdagen. Förutom att det var fysiskt ansträngande så var det även jobbigt för en höjdrädd liten typ som mig själv. Stup på båda sidorna 2700 meter upp liksom. Men jag klarade det. 

 

Skyddade från solen.

Vendla och Kalle lekte starka. 

Detta var även förberedelse inför Mt Kenya som är om cirka en och en halv vecka (?????). Helt galet. 

Landslaget

Förra helgen började äntligen tjejernas fotbollstid. Förra terminen hade vi endast träning en gång i veckan på en plan som är så liten och dålig att den knappt räknas som fotbollsplan. Men iaf så gick vi upp tidigt i lördags för att åka med skolbussen på fotbollscup. Stället där vi spelade var jättefint och stort och väldigt amerikanskt. Detta var alltså en boardingskola mitt ute i ingenstans med utsikt till Mt. Longonot. Vi spelade första matchen ganska direkt och förlorade med 1-0 på en straff som inte var en straff då en motsaståndare ramlade helt utan anledning två meter utanför straffområdet. 

Resten av matcherna vann vi däremot och i finalen mötte vi samma lag som vi förlorade första matchen mot. Den här gången var alla helt slut, alltså verkligen helt döda, men nu hade vi kört lite tillsammans och hela laget kämpade till en vinst. 2-0 vann vi finalen med trots domare som gjorde allt för försöka få oss att förlora. Har aldrig stött på så dåliga domare som på den cupen. Målvakten fick inte ha keps för att det var "against the law", hela vårat lag var tydligen offside konstant och så fort vi råkade röra motståndarna var det frispark. 

 

Trots detta vann vi och efteråt var vi så glada och trötta så at det inte var sant. Jag har nog saknat fotbollen lite ändå, så himla roligt var det. 

Bästa Ndunda (coach) och Jonah (chaufför och vårat största fan). 

Efter finalen ville motståndarna att vi skulle tacka gud för massa saker så det gjorde vi. 

Wilma som gjorde målen i finalen var rätt så glad att ha en liten plastpokal i händerna. 

Kapten Tess var nöjd med lagets insats. 

Efter cupen åkte vi buss i fem timmar för att komma till en annan boradingskola som låg ännu mer mitt ute i ingenstans för att övernatta där. Den här skolan var den sjukaste skolan jag någonsin varit. Området var gigantiskt, internathusen superfina, skolan hade helt seriöst en egen landningsbana. Men framförallt var reglerna här brutala jämfört med SSN. Några regler från St. andrews.

- Man fick inte ta in alkohol eller droger på skolan (inte så konstigt)

- Man får inte lämna skolområdet.

- Man får inte tugga tuggummi.

- Man får inte kyssas. Om man gör det kan man bli suspended eller avstängd helt. 

- Läggdags är klockan 22.30 på lördagar. Då måste det vara släckt överallt. 

- Innan man går och lägger sig måste man lämna in dator och mobil till en boardingförälder. 

Va? Jag vill även tillägga att den här skolan är från små barn som är fem år gamla och blir ditskickade av sina föräldrar till de som går på college. Reglerna gäller alla. 

Såhär sov vi den natten. 

På morgonen var det gudstjänst som vi var medbjudna på. 

Efter gudstjänsten var det dags för vår första seriematch. Den spelades på deras fina plan och hela skolan var där och kollade och applåderade som bara den så fort någon från båda lagen gjorde något bra. Vi vann med 9-0. Efter matchen gick vi till matsalen och påväg dit möter vi massvis med folk som kollat på matchen och precis alla kollar på oss och börjar applådera och busvissla och skrika "Good job guys!" från fönstrena. Jag överdriver inte ens. I matsalen kom det fram några tjejer och bad om autograf. Jag tror de trodde att vi spelade i riktiga svenska landslaget. Efter denna speciella dag åkte vi tillbaka hem till SSN och blev hyllade av folk även där med. Fin helg. 

 

 

Masai Mara del 2

En dag på savannen åt vi frukost mitt ute i ingenstans några hundra meter från geparden nedan. 

Defintivt bland det häftigaste jag sett i safariväg. Vi var hur nära som helst och bara stirrade på geparden i minst en halvtimme. 

Några fler giraffer <3

En dag var vi på promenad mitt bland alla djur. Vi hade fyra masajer med oss som skydd och innan vi gick fick vi information om vad man skulle göra om man stötte på farliga djur. Om man mötte en elefant skulle man byta riktning och gå emot vinden då de har väldigt bra luktsinne. Om man mötte ett lejon skulle man stå helt stilla, helst i grupp. Om man såg en buffel (?) skulle man lägga sig marken och spela död. Buffeln kunde då komma fram och lukta och slicka på en men om man då fortsätter spela död är det ingen fara för då kommer buffeln så småningen gå därifrån. Som om man skulle klara det. Jag skulle resa mig upp, skrika och springa allt vad jag hade så långt bort från allt som möjligt. Lycklitgvis stötte vi inte på något farligt djur. 

Pappa posear galet.

Ber om ursäkt för att det tagit så lång tid att lägga upp det här inlägget men nu är skolan igång igen och i helgen var jag iväg på fotbollshelg (kommer inlägg om det med).

Safarin och hela jullovet egentligen var så himla lyckat och det var fint att ha min familj här så de kunde se allt som är min vardag och även själv få uppleva massa nytt. 

Masai Mara del 1

Efter Zanzibar åkte vi tillbaka till Nairobi för att spendera en natt på internatet och dagen därpå bar det av till flygplatsen ännu en gång. Vi skulle till Masai Mara och vi skulle åka dit med ett enpropellersplan vilket gjorde min käre far mer än överlycklig. Vi bodde först på Base camp vilket superduperfint och superduperbra jämfört med tälten vi brukar bo i när vi åker med skolan. Efter två nätter där åkte vi vidare till Eagle view och var där i två nätter. (Jag har inte orkat eller haft tid till att redigera bilderna så ni får stå ut med de här)

Pappa var överlycklig.

Tillbaka till mina älskade träd. 

Det första vi såg påväg till campet var massvis med små lejon. 

Han heter Klas.

Blue jeans kallades dessa för att det såg ut som att de har blå jeans på sig.

Lite fler fina giraffer. 

Nästa del kommer snart. 

 

 

 

 

 

Zanzibar

Nu är familjen hemma i Sverige igen och skolan har börjat och därmed allt tillbaka till det normala. Här kommer lite bilder från Zanzibar där vi tillbringade tre nätter i mysiga Stone Town och sju (?) nätter på sydöstra sidan på ett hotell vars livsmotto var Hakuna Matata (no worries). 

En sköldpadda som var 191 år gammal. 

I Stone Town bodde vi en natt på Emerson Spice som var cirka det häftigaste hotellet jag någonsin. Även fast bilderna inte gör stället rättvisa så ser ni ju hur coolt det är. 

Och sen här har vi stället vi bodde på på Zanzibar.

Palm Beach Inn hette det.

Lite lögn på en skylt här. Hade knappt wifi på hela veckan. 

Men jag var glad ändå.

Från en kväll då vi väntade på att vattnet skulle komma men aldrig gjorde det så vi fick duscha genom att hälla vatten på oss själva från en balja. Det var en upplevelse det med. 

 

 

 

Tillbaka

Kom precis tillbaka till Nairobi och internatet efter fyra fantastiska nätter i Masai Mara. Nu är jag så trött att jag inte orkar göra annat än att stirra in i väggen så ni får ett mer utförligt inlägg om jullovet senare. God Jul och Gott Nytt År i efterskott!