luupskenya!

Hej då

Nu är jag alltså hemma (i Sverige), ni som inte visste det. Det har hänt så obegripligt många saker sen sist jag skrev här och det är ju just därför jag inte hittat tiden till att dela med mig av allt. Jag minns inte ens vad jag skrev om sist, vad jag inte har har berättat, men jag får väl helt enkelt köra en liten snappspolning genom de senaste veckorna. 

 

Den sista tiden i Kenya gjorde jag allt det jag inte tidigare hade hunnit göra, jag köpte allt det som tidigare känts onödigt och jag försökte förgäves inte tänka på att allting snart var slut. Samtidigt var jag exalterad och glad inför allt kul som skulle hända. Födelsedag, student, utgång utan boardingregler, hemkomst, Sverige, vänner, student igen, partaj, sommar. Den sista tiden i Kenya var overkligt bra och overkligt jobbig. Studenten var magisk, orkar inte ens gå in på hur glad jag var den dagen. Redan den kvällen var det däremot folk som lämnade och det var då det slog mig, den här tiden kommer inte att vara föralltid. Faktum är att den redan är slut och det gick så snabbt att ingen av oss hade insett att allting nu var över. Vi insåg att vi är en familj som nu helt plötsligt skulle splittras över lyckligtvis hyfsat lilla Sverige. 

När jag lämnade allt det här som varit så himla bra så kom jag hem till något som ju också är väldigt bra, fast på ett helt annat sätt. Jag fick säga/säger "jag har verkligen haft det jättebra!" några gånger om dagen och när jag säger det behöver jag inte överdriva ett dugg. Det har ju faktiskt varit det bästa året i mitt liv och det inser jag på riktigt först nu. 

 

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, det är svårt att uttrycka saker och ting med ord ibland. Men tack för den här tiden iaf. Det var kul.

 

Upp