luupskenya!

Förberedelser

Idag fick jag ett mejl där det stod "Hej Louise, du är helt klart antagen". Typ. Sen var det ungefär femtioelva bifogade filer med packlistor, vaccination, pass, inbetalningar, bokning av flygbiljett och massa sånt. Så det här händer alltså. Fick också reda på att jag ska bo i enkelrum vilket känns jättebra då jag kan ana att det kan vara lite crowded att bo på internat. Då får man liksom lite tid för sig själv, precis som i Riesen reklamen. Åh gud jag vill bara åka nu nu nu men samtidigt känns det helt galet att jag bara har några dagar kvar på Rudbeck. Förvirrad, minst sagt. 

För Sverige är ju fint ibland och jag har fina vänner här men jag vill ändå. av någon anledning, så himla gärna åka till ett litet internat i Kenya så snart som möjligt.

92 dagar

Sitter hemma i min säng och tänker på att om 92 dagar kommer jag inte sitta här längre. Inte i min säng, inte i Sollentuna, inte i Sverige. Jag kommer sitta, och förhoppningsvis gå lite, i Afrika, Kenya, Nairobi. Hela den grejen gör det lite svårt att tänka och prata om någonting annat. Därför sitter jag och skriver här istället för att ta fram psykologiboken för att studera som den flitiga superintelligenta flicka jag egentligen är. Jobbigt värre. 92 dagar alltså. Sjukt. 

Första inlägget

Så. Nu är det klart alltså. Jag har fixat en ny blogg på ett nytt ställe och den kommer att vara helt tillägnad till mitt äventyr i Kenya. Jag har alltså äntligen blivit antagen till Svenska skolan i Kenya. Det är ett minst sagt unikt sätt att tillbringa sitt sista gymnasieår på där jag förhoppningsvis kommer att få uppleva massvis med fantastiska saker. Om ni vill läsa mer om Svenska skolan i Nairobi kan ni ju gå in här: SSN . 

Upp