luupskenya!

"Åsnesafari"

I helgen var det "åsnesafari" som inte blev alls som vi trodde att den skulle vara men fortfarande väldigt bra. Bussresan som vi trodde skulle fem timmar tog nio timmar och åsnorna som vi trodde skulle vara vid vår sida hela tiden såg vi knappt för de var så långsamma. Vattnet som vi trodde skulle räcka alla dagarna tog slut till sista dagen då massajerna tyckte vi hade så mycket redan och hela grejen var mer en väntan än en vandring. Men ändå var det som himla värt allting för det var så härliga människor med och omgiviningen var mer än fantastisk. Vi fick dessutom uppleva något som jag aldrig trodde jag skulle uppleva, som jag kanske inte heller riktigt ville uppleva. 

 

På lördag morgon vaknade jag klockan fem på morgonen i mitt tält av ett skrik. Jag funderade inte på det då jag trodde att det kanske var ett djur eller något och somnade om. När jag kom upp till frukosten berättade de att det skulle vara fest i massajbyn som vi tältade bredvid eftersom en tolvårig flicka som bodde där blev omskuren den morgonen. Det behöver inte vara det skriket jag hörde men det spelar egentligen ingen roll för att bara vara så nära något som man hoppats på inte längre pågår var så obehagligt. Jag har nyligen läst boken Desert flower som handlar om en flicka som blir omskuren i Somalia och att det man läser om i en bok verkligen händer på riktigt blev som en chock, trots att jag visste att boken är en självbiografi (läs den btw och försök förstå att det är en annan människas liv). 

 

Efter den upplevelsen kände vi oss alla väldigt lyckligt lottade, dels över att komma från Sverige där sjuka traditioner inte uppmuntras men också över att få möjligheten att vara här och få en slags förståelse som är omöjlig att ha om man inte upplevt det. 

Hanna, Vendla, Indra, Lovisa och Hanna. 

 

Under den här helgen var det av någon anledning en grej att kasta vattenflaskor. Superskoj tyckte Amanda och Hanna. 

Fina Lova och Vendla. 

Posearn Magne. 

Arvid, Oscar, Magne och Douglas. (One direction)

 

 

Min vandringspinne <3

Låtsades att jag inte är höjdrädd. 

Jag och Vendla med en masai som fullkomligt älskade att stå framför kameran. 

Morgondimma på campingplatsen.

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas