luupskenya!

Toi Market

Igår besökte vi en marknad som heter Toi och ligger i utkanten av Kibera. Det är där man kan köpa alla dessa superduperbilliga saker och om jag skulle beskriva stället med ett ord så skulle det vara kaos. Men ändå trevligt kaos. Man gick omkring i massa små gångar där allt möjligt såldes. Mycket av det som fanns där är saker som vi har skänkt till Afrika i tron om att det går direkt till de som behöver det. I själva verket är det ofta så att dessa saker blir sålda (tror jag) för ett billigt pris till olika försäljare på exempelvis Toi som säljer vidare varorna, ofta även där ett billigt pris till folk här. Det är alltså väldigt mycket västerländskt här som converse, vans, ralph lauren och allt vad det kan vara, men til ett mycket billigare precis. Vet inte riktigt om jag tycker att det är bra eller dåligt att det är så men det är så det funkar. 

 

Det finns också väldigt mycket hemmagjorda afrikanska grejer på marknaden och det var det jag köpte lite av. Blev också kompis med de trevliga tanterna som hade gjort allt det här. 

Jag köpte en plånbok, ett armband och en nyckelring och det kostade 400 ksh vilket är ungefär 30 kr. Ganska värt. 

SSN vardag

Dagarna här går så himla snabbt då vi gör saker precis hela tiden. Jag har tränat varje dag den här veckan tror jag. Squash, badminton, yoga, sprungit, spelat fotboll, dansat zumba. Det var så himla kul att få spela igen. Vi har startat ett lag här på skolan men idag var bara en prova-på-grej så vi körde match blandat killar och tjejer. Hade faktiskt inte tappat precis allt så det kändes bra. Vårt lag har iaf anmält oss till en cup så vi får åka omkring och spela matcher mot andra skolor i närheten. Taggad. Imorgon är det fredag och sen på lördag ska vi till en nationalpark i Nairobi där vi ska campa en natt och se lite djur och så. Svinkul ska det bli. 

Från när jag och min skånska vän Vendla spela squash. Väldigt jobbigt var det faktiskt. 

Bada på håltimmen. Håltimmar är inget jobbigt här då vi bor en minut från skolan och hela våra liv i princip finns på internatet. 

Sova på håltimmen kan man också göra. 

Vi lever för kvällsfikan. Den kvällen blev det mango och det betyder kaos. Jag äter förövrigt vattenmelon minst en gång om dagen här. 

 

City Tour Nairobi

Idag var det dags att lämna internatet igen för en busstur runt i Nairobi. Vi började med att åka till Kibera vilket är Afrikas största slumområde. Det var så extremt obehagligt att sitta i en buss full med vita människor och systemkameror och åka igenom ett plats med 200 000 till 1000 000 invånare som lever under galet fattiga förhållanden. Vi fick däremot veta att en som jobbar på skolan bor i Kibera trots att hen har råd att flytta därifrån. Hen känner att hen har allt som behövs där och ser ingen mening med att flytta. Att få höra det och åka igenom detta fattiga ställe lät ganska konstigt i mina öron. 

 

Något jag blev förvånad över var hur starka kontraster det var. Från SSN (Swedish School Nairobi) var det inte alls långt till Kibera och från Kibera kom man snabbt till Downtown. Så precis vid slumområdet låg stora fina lägenheter och inte långt efter det såg man höghus. 

Amanda och Douglas.

Vi åkte även förbi Westgate vilket är shoppingcentrumet som blev attackerat av Al Shabaab för ungefär ett år sedan. Det var läskigt att vara på platsen där det hände och se tydliga spår från det. Man kan se vart polisen skjutit osv. 

Efter detta blev stämningen lite konstig i bussen och det blev ännu värre när en liten pojke vi såg sniffa lim sprang bredvid vår buss, mitt i den galna trafiken, och skrek efter pengar till mat. Vi har blivit tillsagda att inte ge tiggare pengar, om något mat, men det hade vi inte. Den här tre timmar långa bussresa gav mig en ny syn på saker och ting och jag är väldigt glad att jag fick se det här, trots att var lite jobbigt. Jag är också himla glad att jag har fått möjligheten att komma hit till Kenya och uppleva allt det här. För även om mycket av det vi såg var hemskt så var det också många lyckliga stunder. Människor som ser en och vinkar och ler och alla som gick där i slummen, förmodligen arbetslösa och hungriga, men ändå väldigt glada. 

 

 

 

 

 

Fullt upp

Igår kväll var första kvällen vi fick vara ute efter det blivit mörkt (blir mörkt vid typ sju) så då åkte vi till Junction för att äta litegrann. Så vi fick alltså inte gå dit som vi gör på dagen utan det var skolbuss som gällde, safety first. Det var kul att komma ut lite på kvällen även fast det var till samma ställe som vi alltid går till. 

 

Dessa bilder är från Vendla . 

Efteråt var vi på Nakumatt (typ som ett gigantiskt Ica). Det var skoj. 

Idag är det lördag och vi har haft aktivitetsdag på skolan och gjort massa lekar och så. Det var roligt men framförallt svinvarmt så vi gick till poolen en stund. 

Här härmar Nina mig. Av någon anledning råkar jag göra såhär på varenda bild. 

 

Efter en stund vid poolen var det dags för vårt första besök på Impala (gymmet precis vid skolan). Jag, Vendla och Klara bestämde oss för att köra squash och det var svinkul kan jag berätta för er. Det kostade dessutom bara cirka 25 kr så det känns ju värt. När vi var där började det ösregna så såhär såg det ut när vi kom tillbaka till internatet. Syns inte riktigt att det regnar men det gör det. Massor. 

 

 

Produktiv dag

Idag var det onsdag och på onsdagar har jag tydligen bara en lektion och det passar mig utmärkt. Det var dessutom fint väder så vi kunde hänga vid poolen massor och för en gångs skull inte frysa som vi gjort nu i fyra dagar. Vi bestämde oss även för att vara lite hurtiga så vi följde med på en organiserad springrunda efter skolan. Vi sprang ungefär 4 km men det var så extremt jobbigt då vi höll ett ganska högt tempo och vi inte är vana vid den här höjden. Så det var en stor skillnad från att springa i Sverige, det märktes på en gång. Men det var skönt att komma ut från internatet och inte bara se vägen till junction utan se oss lite mer omkring. Skulle väldigt gärna ta bilder där ute men det är väldigt riskabelt att ta fram en iPhone eller kamera på gatorna så det vågar jag inte riktigt göra än. Efter springrundan blev det lite tennis och lite vändor i poolen och nu är jag helt död. Klockan 8 var jag redo att säga god natt.

 

Det finns palmer här. Jag tycker om palmer. Jag har alltid velat bo på ett ställe som har palmer. Det gör jag nu. 

Skola

Nu har jag haft mina första lektioner på en svensk skola i Kenya och jag måste säga att hittills känns det himla bra. Jag började med matte klockan 8.30 nån gång och jag måste säga att jag tror att det finns en möjlighet att jag kommer att ha en bra mattelärare för första gången i mitt liv. Så det känns ju fint. Efter det hade jag Swahili eller Kiswahili som det tydligen heter. Den läraren verkar vara en alldeles fantastisk människa som beter sig mer som en lifecoach än en lärare. Hela lektionen gick ut på att han skrattade när vi sa våra svenska namn (han är kenyan) och sen skrev han upp YOLO på tavlan och sa att det är ok att sova på lektionen för att det är naturligt att vara trött och det är inget man borde dölja. Som sagt. Fantastisk människa. 

Det här är småbarnens skolbyggnad. Hoppades så mycket att jag skulle ha lektioner där för att det är så fint men icke då. Får börja på dagis i så fall. 

Det här är en av skolans tre sköldpaddor så det här är antingen Hakuna eller Matata. Sen finns det en mindre som heter Pricken tror jag. Har däremot bara sett denna än så länge. 

Malin, Vendla och Ebba vid lunchen. Maten är mycket godare än jag trodde att den skulle vara och jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Mat är ju viktigt. 

Internatliv

Nu har jag varit här i ungefär två dagar och börjar komma in i det hela litegrann. Med det menar jag att jag hittar till mitt rum, Malins rum, matsalen och zebrarummet. Under dessa dagar har jag:

  • Besökt Junction (det närmsta shoppingcentret) två gånger.
  • Fått tio myggbett på en hand.
  • Ätit barbeque med alla på internatet.
  • Fixat lite fint på mitt rum.
  • Sagt "Har vi hälsat? Hej, Louise. När kom ni hit då?" en och en halv miljon gånger till sjuttio olika elever. 
  • Duschat iskallt.

Det var ungefär det. Imorgon börjar skolan och det känns ganska konstigt. Hade nästan glömt att jag ska plugga här utan det enda jag tänkt på är internatliv, safaris, kustresa och allt det där men det ska nog bli bra ändå. 

Internatets pool och tennisbanor där i bakgrunden. Det finns två tennisbanor, en basketplan och en fotbollsplan. Jag och några tjejer planerar att starta ett lag och vara med i en turnering som spelar mot andra skolor. 

Bilderna jag har satt upp på mitt rum. Ber om ursäkt för den mindre fantastiska mobilbildkvalitén. 

Och här är från middagen som vi hade nu ikväll. Det var muy bien måste jag säga. 

Framme

Har nu kommit fram i Kenya och sitter i mitt internatrum. Hela den har dagen har varit så sjukt konstigt.Gick upp klockan fyra efter att knappt ha sovit någonting och sa hej då till hus och familj. Tröttheten gjorde att jag knappt kände några känslor alls utan fokuserade bara på att ta mig fram och fram kom jag för efter mellanlandning i Amsterdam hamnade jag till slut i Kenya. En buss tog mig, Malin och några andra elever till skolan där vi fick våra rum. Första intryck. Mörkt. Jag är van vid för det första att det är ljust om kvällarna men också att det finns gatuljus överallt. Inte riktigt samma grej här. 

Rummet har jättehögt i tak och det tycker jag känns ganska så häftigt.

 

 

8 timmar

När jag började min nedräkning var det ungefär hundra dagar kvar tills jag skulle lämna landet. 100. Nu är det helt plötsligt bara 8 timmar kvar av de där 100 timmarna och jag ska försöka göra det omöjliga. Sova. För hur sover man när man vet att man snart kommer att lämna familj, vänner och hemland och åka till ett ställe man aldrig tidigare varit fullt med folk man aldrig träffat? Helt ärligt har jag nog inte riktigt fattat att jag ska åka än och jag tror att det är både bra och dåligt. Jag tar det dag för dag och det har gjort att det inte är så svårt att säga hej då. Samtidigt ser jag verkligen inte fram emot ögonblicket då jag inser att jag inte kommer tillbaka om tre veckor utan jag ska stanna där i hela 10 månader. Aja. Hakuna Matata.

Nästa gång ni hör från mig kommer jag att vara i Afrika. I Kenya. I Nairobi. What?


Från idag när mamma bestämde att vi skulle ta en familjeselfie.