luupskenya!

Hej då

Nu är jag alltså hemma (i Sverige), ni som inte visste det. Det har hänt så obegripligt många saker sen sist jag skrev här och det är ju just därför jag inte hittat tiden till att dela med mig av allt. Jag minns inte ens vad jag skrev om sist, vad jag inte har har berättat, men jag får väl helt enkelt köra en liten snappspolning genom de senaste veckorna. 

 

Den sista tiden i Kenya gjorde jag allt det jag inte tidigare hade hunnit göra, jag köpte allt det som tidigare känts onödigt och jag försökte förgäves inte tänka på att allting snart var slut. Samtidigt var jag exalterad och glad inför allt kul som skulle hända. Födelsedag, student, utgång utan boardingregler, hemkomst, Sverige, vänner, student igen, partaj, sommar. Den sista tiden i Kenya var overkligt bra och overkligt jobbig. Studenten var magisk, orkar inte ens gå in på hur glad jag var den dagen. Redan den kvällen var det däremot folk som lämnade och det var då det slog mig, den här tiden kommer inte att vara föralltid. Faktum är att den redan är slut och det gick så snabbt att ingen av oss hade insett att allting nu var över. Vi insåg att vi är en familj som nu helt plötsligt skulle splittras över lyckligtvis hyfsat lilla Sverige. 

När jag lämnade allt det här som varit så himla bra så kom jag hem till något som ju också är väldigt bra, fast på ett helt annat sätt. Jag fick säga/säger "jag har verkligen haft det jättebra!" några gånger om dagen och när jag säger det behöver jag inte överdriva ett dugg. Det har ju faktiskt varit det bästa året i mitt liv och det inser jag på riktigt först nu. 

 

Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, det är svårt att uttrycka saker och ting med ord ibland. Men tack för den här tiden iaf. Det var kul.

 

Inte långt kvar

Internet har varit konstigt i några dagar nu så av någon anledning har vi inte kunnat gå in på vissa sidor men nu är jag tillbaka. I fredags fyllde Amanda 20 så vi firade henne genom att åka till en restaurang med svenska ägare som hade Sibyllakväll. Man beställde mat i en "korvkiosk" av kenyaner som egentligen inte hade en aning om vad en tunnbrödsrulle var. Man kunde beställa korv med bröd, hamburgare och tunnbrödsrulle. Sen fick vi Pucko att dricka. Väldigt unikt måste jag säga att hela den grejen var men det var mysigt. Efter det åkte vi till K1 för första gången på evigheter och där dansade vi till Avicii medan kenyaner tittade på oss och undrade vad vi höll på med. Som det brukar vara alltså. 

Här är jag och födelsedagsbarnet. 

I lördags åt vi våfflor och hänge vid poolen. 

På kvällen åkte vi till K1 igen och jag, Nina, Vendla och Amanda spelade fotbollsspel hela kvällen. Det var väldigt kul faktiskt. När vi kom hem var vi tvungna att ställa oss på ett led. Innan vi åkte ut berättade boardingen att de kommer ha random blåsning (de gör så ibland) och det innebär att de får blåsa vem de vill utan någon speciell anlending, vilket de inte får annars om de inte säger till innan. De hade valt två nummer och de som hade de numrena var tvungna att blåsa. Jag var en utav dom och jag blåste 0,0. Ingen grounding för mig alltså men två killar i den andra bussen blev grounded. Så nu vet ni lite hur det kan gå till med groundings. Men för det mesta blåser de endast de som de ser med alkohol i handen. 

På söndagen pluggade jag matematik konstant i tre timmar och tror aldrig jag varit så effektiv i hela mitt liv. Sen provpackade jag med för att se till att jag kommer få med mig allt hem. På kvällen satt jag med Hanna, Vendla och Lovisa vid poolen och skrattade åt allt och ingenting. Vi fick ett plötsligt ryck och flyttade in Hannas säng i Vendlas rum och efter det flyttade jag in hos min granne, Anna, med. Jag trvis jättebra. 

Skaka rumpa

Nu har jag börjat få lite kontroll på pluggandet och har efter torsdag flera kurserna i princip helt avslutade vilket känns väldigt skönt. I veckan har jag börjat därför haft lite tid att träna så i måndags gick jag på ett danspass på impala. Det var afrikansk dans och det var fullt med kenyanska kvinnor med gigantiska rumpor som skakade som bara den. Sen var det jag och fyra andra muzungus (vitingar) med stela höfter längst bak i salen. Det var trots stelheten väldigt roligt och väldigt svettigt. Vi har pratat om att ta några privatlektioner nu de sista veckorna, får se hur det blir med det. 

Sen har jag gått promenad och spelat fotboll och det känns himla skönt att röra sig igen istället för att gå från rummet till klassrummet och tillbaka till rummet igen. 

En iphonebild på mig och Amanda i fredags. Saknar att kunna gå och doppa fötterna i poolen efter en utekväll full med dans. 

Det riktiga Nairobi

Igår var vi på city tour då vi fick lov att äntligen få gå omkring lite i Downtown för en gångs skull. Vi har inte fått åka dit tidigare pga säkerhet men nu hade vi med oss en boardingförälder som visade oss runt och det kändes så himla konstigt att vara där. Det var första gången på flera månader som jag såg höga hus,riktiga övergångsställen, prislappar på varor osv. Vi var i en park som var himla mysig.

Vi gick runt i lite tygaffärer och masaimarknader och sen åkte vi upp i den där runda byygnader som ni ser i mitten av bilden ovan. Utsikten därifrån var kanonfin och jag vill helst hänga där hela dagen. 

Där borta i horisonten kan ni se Ngong Hills. Det var coolt. 

Jag och boardingföräldern Karin som var med oss. 

Ni som trodde att jag skulle bo i en lerhydda utan elektricitet bara för att jag sa att jag skulle till Kenya kan ju tänka om lite. 

En himla bra dag var det och det sjukaste var att stå där och inse att jag kommer lämna allt det här om 21 dagar. Jag både längtar och vill knyta fast mig i sängen i mitt internatrum så att ingen kan tvinga mig att åka härifrån. 

 

 

 

Masai Mara

Jag inser att jag har varit sämre än sämst på att uppdatera den senaste tiden men jag har aldrig haft såhär mycket plugg i hela mitt liv. Fjorton skoldagar kvar sen är det över. Har iaf varit i Masai Mara en sista gång och det var även den sista utflykten med överattning på resten av tiden här. Har massa bilder men lite tid så har inte redigerat eller något men hoppas det blir ok ändå. 

Såhär bodde vi. Det var som ett litet hus men ändå ett tält. 

Den här gången hade vi mycket bättre bussar som man kunde stå i och grejer. 

Bland det första vi fick se var två lejon som parade sig. Det var lite speciellt. 

Man kan tro att det här lejonet flörtade med mig men han hade visst ett skadat öga. 

Vi såg så många lejon att jag till slut inte ens tyckte att det var så skoj. 

En ståtlig gepard. Inte en leopard alltså, som vi väntat så länge på att se men aldrig fick se. 

Förlåt Emilia, döda mig inte nu men det här var bland det bästa jag sett. Som Ella sa "Det är precis som en googlebild!" 

En smula trött och irriterad.

Sen hade vi paus vid en utsiktplats och passade på att ta kort på varandra istället. Här är jag och Vendla. 

Och här är Erika och Klara. 

Efter den pausen skulle vi ha matpaus under ett träd men när vi kom till den tänkta matplatsen låg där ett skadat lejon och hans kompisar så vi var tvungna att åka någon annanstans. 

En mysig liten apfamilj.

Sista morgonen gick vi upp tidigt för att se soluppgången.

Det var den resan och den var himla himla bra. 

 

 

 

 

 

254 dagar

Idag vaknade jag tidigt. Innan nio faktiskt. Undrar om det här är något som kommer hålla i sig. Jag vet att det här kommer att förvåna många men jag har inte sovit till tolv en enda gång sen jag flyttade till Kenya. Jag hängde min tvätt, åt en lång frukost, somnade nästan lite igen och sen var vi några som åkte iväg till ett ställe för att köpa finfina väskor och korgar. 

Hedvig med sina köp. 

När vi var påväg hem i taxin fick jag världens flashback till i Augusti då jag precis landat och för första gången var påväg till skolan. Jag åkte förbi byggnader och mindes exakt vad jag tänkte när jag såg de byggnaderna den gången. Väldigt obehagligt. 

Väl hemma igen bestämde jag mig iaf för att ta fram kameran för första gången på evigheter. Tog kort på mina fynd. Jag köpte en väska och en liten burksak som jag inte vad jag ska ha till egentligen men tyckte den va så mysig. 

 

Efter det jag gick omkring och fotade lite, med betoning på lite, vid poolen med.

Katia simmade.

Vendla fejklog.

Viola var häftig. 

Den här ska jag läsa. 

Och den här åt jag. 

 

Resten av dagen ska jag äta nötter, skypea och plugga. Det blir kuuuul. 

 

 

Påsklov

På fredagsmorgonen gick jag och Klara upp tidigt för att ta en taxi till flygplatsen. Jag hade sagt till mina vänner att jag inte kunde komma och hämta dem men att jag hade beställt en taxi som skulle skjutsa dem till skolan. Vi väntade i en evighet på att de skulle komma och till slut började jag bli orolig att de hade hittat på att de skulle komma hit överhuvudtaget. Efter några timmars väntan kom de ut där ändå och reaktionen var oslagbar. 

Här hade de precis kommit och det kändes jättekonstigt och jättebra. 

Den dagen hade vi rundvisning på skolan, ompackning, en tur till Toi och middag på Art. På lördagsmorgonen gick vi ännu en gång upp supertidigt för att åka på en tur till Nairobi national park. Det var deras första safari och min hundrade kändes det som. Vi såg många giraffer så alla var nöjda och glada. 

Efter några timmars safari skjutsade vår snälla chaufför oss direkt till flygplatsen där vi mötte upp några andra SSNare och åkte till Mombasa. Från Mombasa tog vi en taxi till Diani och till vårt hotell som hette Stilts. Det var ett jättemysigt ställe med bungalows och trevlig personal. De hade en tjej som var anställd för att få sammanhållning bland gästerna så vi umgicks en del med lite nytt folk över hela världen vilket var väldigt kul.

Såhär bodde vi några nätter. På altanen där fanns det en säng med myggnät runt där man kunde sova. Supermysigt. 

 

För det mesta under våra fyra dagar i Diani hängde vi på stranden och åt pizza. Inget man tackar nej till. 

På kvällarna hängde vi på Stilts och Forty thieves och en kväll blev i princip alla gästerna från Stilts bjudna på hemmafest hos en kille som vi hade även förra gången i Diani. 

En kväll kämpade vi för att stanna uppe till soluppgången vilket var väldigt värt. 

Efter fyra dagar åkte vi tillbaka till Diani, packade och sen nästa dag gick vi till Toi igen. Handlade lite saker, bland annat mango och avokado, som vi tog tillbaka till skolan och åt där. PÅ eftermiddagen gick vi till en kinesresturang och åt en sista måltid innan mina vänner åkte till flygplatsen. 

Jag är så himla glad och tacksam över att alla ni kunde och ville komma hit och hälsa på mig. Vi hade ett fabulöst lov. 

Kenya kaosar

Påsklovet är över och det har varit hur bra som helst men berättar mer om det senare. Nu känner jag nämligen att jag måste ta upp säkerhetsläget i Kenya just nu. För någon vecka sen var det en attack i Garissa (nära gränsen till Somalia, alltså långt ifrån Nairobi) där cirka 150 pers dog. Ni har säkert hört en hel del om detta, har hört att det har varit en stor nyhet i Sverige. I Kenya däremot har den inte alls märkts av i samma grad som man kan tro. Man måste komma ihåg att Kenya är ett hyfsat stort land ändå. Sen igår så hände det någonting igen. En annan boardingskola i Nairobi drabbades av något de trodde var en terrorattack men som i själva verket visade sig vara nån slags kortslutning som lät som pistolskott. Eleverna hoppade från sjätte våningen för att fly vilket ledde till att en person dog och cirka 140 skadades. Allt det här var alltså ett missförstånd och det visar ganska tydligt på att det ändå finns en oro över hela Kenya. 

Boardingen har nu beslutat att vi inte längre får gå till stora köpcentrum, som t.ex. Junction där vi brukar vara väldigt mycket, och vi ska även minimera turer med taxi och åka skolbuss till några få godkända uteställen på helgerna. Det känns självklart tråkigt när vi vill njuta av sista tiden här så mycket vi bara kan men samtidigt är det onödigt att ta risker. Det som känns mest synd är att det här fina landet måste vara med om så mycket hemska saker. 

Vi känner oss ändå trygga här i Nairobi och på internatet så det är ingen mening att vara orolig. Man kan ha otur och vara på fel ställe vid fel tillfälle och så är det över hela världen, det är inte specifikt med Kenya. 

Fina Kenya.

 

 

En annan del av internatlivet

I onsdags slutade wifi fungera i några timmar. När wifi kom tillbaka försvann vattnet i några timmar. När vattnet kom tillbaka fick vi reda på att tre pers på internatet hade blivit magsjuka. När vi vaknade nästa morgon var cirka tjugo pers magsjuka. På kvällen cirka trettio. Nästa dag cirka fyrtio. Vi är ungefär fjuttio pers på skolan och nu tror jag det är runt tio pers som inte känt av någonting. Jag är tyvärr inte en utav dom men jag mår bättre och det gör de flesta andra också. Så galet att det kan gå så himla snabbt, trots att alla sover med handspriten på nattduksbordet. Skönt att det här hände nu istället för nästa vecka på det är påsklov iaf. Det här lovet kunde inte ha kommit mer lägligt, alla längtar bort från internatet och magsjukan och vill bara vara iväg från varandra så vi kan sakna varandra ett tag för att sedan träffas allihop igen. Nästa gång vi säger hej då till varandra är det ju mer föralltid och det är inte alls långt kvar tills dess. Försöker ta vara på tiden. 

Idag fick jag ett fint paket från en fin vän som heter Clara. Dagen är räddad.